MARGARETA MELIN
Ibland är det nyttigt att få sina cirklar rubbade. Att skakas om lite och träna sig i att inte lyssna för mycket med ögonen. Ställa sig frågan om vem det är som framför budskapet och vad den personen säger med klädsel och beteende lika mycket som det som faktiskt sägs.
Fredagens föredrag började , antagligen i allas ögon, lite knackigt. Vår föredragshållare, en äldre gråhårig kvinna i stickad kofta, hade problem med att få tekniken att fungera. Hon talade snabbt och visade osammanhängande Powerpointbilder i rasande fart.
Till slut gav hon upp och bad åhörarna att läsa innantill på egen hand .
Sekunderna efter tar Margareta Melin, lektor i Media och kommunikationsvetenskap vid Malmö Universitet, av sig peruken, den stickade tröjan och sin digitala ovana. Den riktiga Margareta får på sig en tröja, rättar till det röda håret och målar läpparna i med ett färgglatt läppstift. Den första stundens orutinerade föredragshållare var skådespeleri . Ett sätt att testa vår tolerans och att utmana våra sinnen.
Tankarna startade för några år sedan när Margareta tröttnade på studenternas allt för snäva frågor om vad som skulle komma på tentan osv.
Hon ville få studenterna att bli mer kritiska, att reflektera över vem det är som står i katedern. När hon fick en ny kull studenter beslöt hon att byta identitet till varje lektionstillfälle. Studenterna fick se henne bland annat som punkare, muslimsk kvinna i niqab, iförd militärbyxor och palestinasjal, ljuvt romantisk i blommig klänning, sexig i kort kjol och som äldre dam med ullkjol. Smink och peruker förstärkte identiteterna. För en del studenter tog det tre fyra dagar innan de förstod att jag var samma per son.
Hon har gjort det här experimentet med tre grupper studenter och följt upp med utvärderingar. De hade mest förtroende för mig när jag var formell, i kostym eller i tantkläder. Kulturtant kläder, lager på lager och stora smycken, fungerade också bra eftersom det passar här på K3, institutionen för konst, kultur och kommunikation. En student hade läst ekonomi och sa att han inte skulle ha haft förtroende för en kulturtant i det ämnet.
Margareta Melin är 47 år. Studenterna ogillade när hon klädde sig i ungdomliga kläder, kort kjol och starka färger. Men samtidigt tyckte de att ”den ungdomliga Margareta” höll de roligaste lektionerna. Margareta tror själv att hon påverkades av kläderna och kanske blev lite roligare som lärare i unga kläder. Det som ligger bakom är insikten i att vi aldrig är nakna kroppar. Vi är en kropp där vi hänger på kommunikationsmedel. Om jag har en kavaj eller en stickad tunika, tantskor eller skinnjacka, så kommer jag att sända olika signaler till mottagaren som färgar hur budskapet tas emot.