Det är inte alla klubbar som har en egen präst, eller en egen Arne Weise-röst. Men det har vi i Albin. I 15 år har han tagit oss med på en resa i julstämningens varma ljus. En stund av lyssna, eftertanke och ta in. En paus i julstöket, att stilla andas. Så andas ut sakta, föreställ dig doften av granris och hyacint, av kanel och apelsin. Belysningen är dämpad, levande ljus och julstämningen är över oss.
Julen är en viktig högtid, en högtid för fred och frid och berättelser som fogar samman världen. Berättelser som ska försöka att sprida ljus och hopp oavsett vår personliga tro. Vi agerar med kroppen på sådant vi har ett behov av. Fred, frid, kärlek, hopp och mod är saker som bryter igenom den karghet som vi kan uppleva. Tankarna om frid skänker värme och det firar vi nu, i juletid.
I de kristna traditionerna finns berättelsen om att de gudomliga som blir mänskligt. Berättelsen om ett litet värnlöst barn manar till våra hjärtan att öppnas upp. Genom att göra sig sårbart och mänskligt blir det gudomliga möjligt att ta in.
Kraften i att dela en berättelse kommer av vikten att hitta något gemensamt. Berättelsen binder samman och enar, de egna berättelsernas väv gör det möjligt att förstå sig själv. När vi delar våra berättelser med andra skapar vi en djupare förståelse för varandra. Möjliggör empati.
Narrativ teologi, eller postliberal teologi, är en teologisk strömning som ser Bibeln och den kristna tron som en berättelse snarare än som summan av dogmer och trosartiklar. Den narrativa teologin betonar att Bibeln är tankar, poesi och berättelse som har nedtecknats av människor som upplevt Gud.
I ljuset av alla dessa berättelser känns det stort att ta fram en så fint inslagen berättelse som den jag ska läsa för er just nu, avslutar Albin, och läser högt det stycke ur Lukasevangeliet som berättar om Jesu födelse.
En riktigt God Jul
och
Ett Gott Nytt År
och
Ett Gott Nytt År